crazyhousewife

Crazy Housewife

Annons

En vecka senare, amning vs. flaska.

Livet med en doft av sur mjölk är här, va härligt 😉

En vecka har gått sen våran lilla trollunge kom till oss nu. Vi har lärt känna varandra riktigt bra på den korta tiden. Vi har efter en vecka en väldigt nöjd liten flicka som äter skiter och sover helt enkelt. Där imellan fångar hon intryck från sin nya värld. Våran första kväll hemma hade vi en ganska ordentlig magknips-situation men nu har hennes mage börjat fungera bra. Vi har nog fått ovanligt mycket sömn skulle jag tro med en ny bebis i hemmet. Första dagarna ville hon gärna sova sida vid sida med mig men sen har sängen gått bättre och bättre.

Något som fungerade sämre var min mjölkproduktion vilken resulterade i en ganska ledsen och hungrig bebis samt en rätt ledsen mamma pågrund av hennes frustrerade sug som var enormt starkt och fruktansvärt smärtsamt. Försöker jag få ur något får jag möjligtvis ihop någon tesked…jag förstår att hon var arg stackarn.

Så i måndags tog vi beslutet att ge mat i flaska och det visade sig inte vara några som helst problem för Tuva så nu är både hon och jag nöjda. Mjölken rann aldrig till under veckan heller. Vet inte vad det beror på, kanske att det var så smärtsamt vid varenda sug hon tog ( och det blir ju ett par stycken.. ) så kroppen satte som en spärr eller om det har med operationen att göra, ingen vet och inte spelar de så stor roll eftersom det finns bra alternativ och sålänge vi har en nöjd Tuva så är jag med nöjd.

Det var så mycket nytt den här veckan att vi glömde bort att ett barn bör ha en rutin på kvällen för att sömnen ska funka så efter våran sämsta natt, natten till fredag så bestämde vi oss för att ”imorgon ska vi sätta en rutin!”  Så från och med igår kväll började vi natta tidigare. På med pyjamas, ge kvällsmat, få somna hos mig och sen sängen. Nattmat, morgonmys i sängen och frukost. Och det funkade precis som vi tänkt oss…lite chokerande!  Skönt för både henne och för oss.

Annars har jag hunnit både städa köksskåp, garderob, dammsugat, gjort matlådor och lite annat småplock vilket jag inte trodde skulle vara aktuellt det här veckan :)

IMG_20160517_203611

 

IMG_20160519_215658

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Trollungen är här! Del 2. Förlossningen.

Min första tanke är väl lite hur äcklig och ärlig ska jag vara… en förlossning är för mig överhuvudtaget en väldigt äcklig och ärlig situation, snacka om att man är utelämnad.. Men ja, nu ska vi prata bajs i fostervatten, smärta, blod, kärlek och en liten smula sömnad…

Ni som läser det här antar jag har läst Del 1.

Vi börjar från och med när mina värkar startade klockan 04.00 den 13 maj 2016

Efter den natten visste jag att det var dags, smärtan i min kropp hade liksom blivit en helt annan och när den kom med 5 minuters mellanrum i en hel timma förstod jag att det varken tänkte gå över eller att det nog var förvärkar som jag annars hade gått med i flera veckor. Jag gick med mina 5 minuters mellanrum tills klockan började närma mig 06.00, då hade jag väckt upp Jimmy, ringt förlossningen en gång, vi hade ätit frukost och kommit fram till att den 13 maj nog faktiskt var dagen då livet kommer förändras en hel del.

Jag har inte känt någon rädsla för förlossningen sen dag 1 och inte efter 2 timmars täta värkar. Det jag kunde känna var mer ” HUR mycket ondare kommer det att göra?” Med förståelse om att de nog kommer göra förbannat mycket ondare…och den tanken var väl lite jobbig, men inte skrämmande.  När vi åkte in, klockan var straxt efter 07.00 och värkarna hade ökat rätt rejält så kände jag att det var tur att vi var påväg in eftersom värkarna då var på ca 2-3 minuters mellanrum.

Väl inne fick vi göra ctg-undersökning och kolla hur den lille mådde och hur regelbunda mina värkar var. Efter det fick vi reda på att jag var öppen 3 cm ( vilken lättnad att  få höra att det var på g efter 11 dagar över tiden!!! )  Så vi behövde inte åka hem igen vilket det nästan lät som hon tyckte först för att jag var så lugn, jag vet inte hur olugna andra är i startläget sådär…men jag var lugn, jag var ju väldigt redo och förväntansfull trots smärta. 

Mina fosterhinnor var fortfarande hela när hon kollade läget första gången så vi skulle röra lite på oss tyckte hon så kanske vattnet gick av sig självt och precis som vi skulle gå ner till cafeterian så… gick vattnet. Den lilla snuskungen hade bajsat i det så det var helt grönt! Riktigt äckligtsåg det ut. Ena fosterhinnan gick av sig själv, den andra fixade barnmorskan sen blev det fostervattenfors… sen ökade värkarna markant!

I och med att hon bajsade i vattnet blev det lite mer tillsyn av hur hon mådde där inne så hon fick en elektrod på huvudet, känslan av att ha en sladd upp i sig kopplad till sitt kommande barns huvud är ganska så märklig…

Första gången dom kollade hur öppet det var så va nog klockan runt 8.30 kanske, runt 10 så var det nästan 5 cm öppet så det gick undan. Hon ville verkligen ut nu! Värkarna började bli svåra att hantera för dom satte sig i min annars vanligt onda rygg och blev hemska ” Ring på klockan när du känner att du behöver ha bedövning ”

Jag hade bestämt att jag kommer ta bedövning om jag känner att jag håller på att dö, men jag skulle hålla på det sålänge jag kunde och ville helst inte ha Epidural. En halvtimma senare ringde jag in lustgasen… ytterligare en halvtimma senare höll jag på att dö, så då kom Doktor Bror duktig och satte en Epidural i ryggen.

Värkarna började bli outhärdliga men smärtan i ryggen blev bortdomnad, istället kom ett fasligt tryck neråt. Bara efter några minuter kände jag ett sånt tryck att jag nästan va säker på att ” snart kommer de ut nåt !? ” Jag skulle försöka kissa mellan värkarna, troligt att jag skulle hinna det … en värk på toan va ju kul när de redan va sånt tryck..

Kom inte en droppe, trycket va ivägen. En barnmorska kom in och skulle kolla läget och när jag sa att jag inte kunde kissa gjorde hon en undersökning av hur mycket öppet det var lite tidigare än planerat och såg lite förvånad ut… ” vi får nog planera om lite här…du är ju helt öppen! ” Så från ca 8.30- framåt 13.00 arbetade hon på så dant för att ta sig ut att passagen hade blivit helt öppen! Inte konstigt att det tryckte på …

Hon gick för att förbereda själva förlossningen som inte var långt borta. Jag kämpade på med min lustgas som dom såsmåninom stängde av i smyg tror jag…men den funkade bra ändå, det var nån liten psykisk tröst att ha den.

Det började bli dags att arbeta på riktigt. Krystvärkarna närmade sig och jag gick helt in i mig själv, sjukt trött egentligen och ville bara att det skulle va klart. Sen var det dags… efter en mängd krystar frågade jag om det var mycket kvar, fick ett Nej och det gav mig lite ny kraft men jag tyckte allt att jag gick kämpa minst lika mycket till. Att ändra ställningen mellan krystvärkarna var inte lätt… Hela kalaset slutade på en jäkla pall. En sån som ser ut som en hästsko, där blev dom sista värkarna avklarade. Dom tre sista krystarna släppte aldrig smärtan mellan då huvudet var halvt ute,  sista biten hade jag inte ens någon värk faktsikt men jag var så jäkla slut och trött på´t att jag tänkte trycker jag nu så spricker jag nog men jag orkar inte mer så jag tryckte, sprack lite men jag fick också en liten trollunge i famnen och bakom mig satt Jimmy och höll om mig…så, det var de väl värt!

Det var klart!!! Från dom första värkarna 04.00 så tog det bara fram till 15.41 att bli klar. Så nästan 12 timmar, utan komplikationer och resultatet blev en fin liten flicka på 3500 g och 50 cm lång.

Någonting inte så många skriver om men som händer många, inte alla…men många är ju det här med hur man faktiskt håller ihop vid själva slutspurten så att säga. Vissa har mer tur än andra, jag hade nog mer tur än många andra. En liten ” spricka” och en sen var de mest som ”skrubbsår” sa barnmorskan, dom behövde dock några stycken stygn så hon fick dra fram symaskinen och nästa ihop mig lite trots allt. Det var inte det man ville precis efteråt, det var ju rätt ömmt! 😛

Efter det var det klart, jag höll ihop, bebisen mådde bra, pappan mådde bra, jag mådde pyton…helt i sin ordning efter den prestationen. Blodigt och snuskigt var det och blodigt är det fortfarande, men allt läker på bra verkar de som, min livmoder har dragit ihop sig jätte bra och är redan långt nere vid naveln.

Nu har det snart gått en vecka från den dagen och alla mår toppen! :) Nu är väntan över och det ”nya livet” äntligen här.

PSX_20160519_112136

PSX_20160519_112038

PSX_20160519_111946

PSX_20160519_112350

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Trollungen är här! Del 1. Det nya livet

Hej! Nu äntligen så var mitt uppehåll här inne på grund av att vi fick åka till förlossningen två gånger på två dagar tillomed och hem kom vi med våran efterlängtade lilla trollunge på lördag eftermiddag. Jag tänker att jag delar upp det det här i två delar annars kommer det bli kilometer av text för er att läsa.

Vi börjar med nuet och vägen dit och går tillbaka till själva förlossningen nästa gång jag får tillfälle att skriva. Jag hade nyss ett avbrott för mat, tvätt av ögon och insomning på min mage. Sen fick Jimmy ta över en stund så mammi får uppdatera sin läsare 😉 Nu ligger hon där och sover på hans bröst.

I fredags, ja visst…jag tajmade in fredagen den 13:e ändå. Det var dock inte Jason som förlöste mig som jag skrev om i förra inlägget! Det var ett gäng duktiga tjejer som tog emot oss och gjorde förlossningen genomförbar, för visst tror man att man ska dö några gånger om men man litar på att alla duktiga barnmorskor.

Den 12:e hade jag minskade foterrrörelser hela dagen, kl 19 bestämde jag mig för att ringa förlossningen och rådfråga innan det blev allt för sent och så jag skulle kunna sova utan att vara orolig. Jag hade känt henne, men inte alls lika aktiv. Vi fick komma in på kontroll och göra en CTG undersökning och kolla hur hon faktiskt mådde där inne. Hennes puls kunde gå från 95 – 180, ibland låg den på det mest normala 140-150 men oftast från 160-180 och hela tiden var den väldigt ojämn. Så dom beslutade sig för att efter en timma skulle vi gå iväg en timma, ta en paus och komma tillbaka och köra en timma till. Men efter den sista timman var de precis likadant och hennes sparkar var tillbaka som vanligt. Helt vild med andra ord. Vi fick åka hem, det var en ojämn puls men ingen fara sa barnmorskan. Jag kände väl påvägen ut till bilen att jag började få rätt ont, fick känslan av att ” vi får nog åka in inatt igen ”  Eftersom vi inte visste vad kvällen skulle sluta med så bad vi Jimmys mamma att hämta hunden och jag bad mina föräldrar att ta hand om katten om vi inte skulle vara hemma dagen därpå och det visade sig ju va en väldigt bra idé av oss att göra det :)

Vi kom hem från sjukhuset ca 23.00, det blev direkt ner i sängen. Jimmy skulle upp 05.30 och jobba och jag hade ont. Men sen blev de ju inte RIKTIGT så… Jag vaknade en gång i timman av att jag hade ont, jag kände att ” idag är det dags, men jag vill inte åka in nu på natten…” så jag drog lite på´t.

Klockan 04.00 låg jag och kände hur det kom regelbundet värkar, jag låg kvar till straxt innan 05.00 och analyserade min kropp och vad jag faktiskt kände. Men sen runt 05.00 väckte jag Jimmy och sa ” Jag går upp och fixar lite frukost och känner av läget, jag har regelbunda värkar…ganska onda” Klockan 05.20 väckte jag honom igen och sa ” Du ska nog gå upp nu och äta nåt du med ifall vi får åka..” Sen ringde jag förlossningen, sa att jag hade värkar var femte minut sen en timma tillbaka. Hon bad mig dra ut lite på det tills dom blev tätare. 

Mellan 06.00-07.00 började dom komma med 3 minuters mellanrum och när det blev 3-4 stycken värkar på 10 minuter kände jag att nu ringer jag och säger att vi kommer för det börjar göra Väldigt ont och dom är jätte täta.

Frukosten var på plats, väskorna var redo och vi blev mottagna på direkten när vi kom in straxt innan 8.00. Där började förlossningen fredagen den 13:e och den smärtsamma, äckliga och ocensurerade berättelsen kommer i nästa inlägg.

Vi avslutade förra veckan med att äntligen få träffa våran lilla flicka, 11 dagar över tiden ville hon komma ut. Samma dag som mamman sin bestämde sig för att ” okej, jag ger upp.  Jag slutar vänta, jag får väl bli igångsatt på tisdag den 17:e maj då…det är väl så de får bli”  Då kom hon, först då hade mitt prov tålamod nått nivån den skulle för att hon var klar för start.

En liten fin tjej på 3,500 g och 50 cm lång kom och förgyllde vårat liv. Alla värden var fina och hon var pigg och allert från början. Man vill inte annat än att höra ett skrik när man känner hur hon plötsligt släpper från kroppen, och hon skrek. En mörkhårig liten tjej med småspetsiga öron som en liten alv, våran lilla Trollunge :)

Att skaffa barn är väl det största beslutet jag gjort, men också det mest oplanerade jag gjort för att vara ett sånt planerande kontrollfreak som jag är. Men vad bra det blev ändå!? Jag har lärt mig mycket under den här graviditeten och omställningen. Nu funderar jag mest på hur många timmar man faktiskt kan ägna åt att kolla på en sovade bebis, hur kan någon plötsligt vara så söt när man smaskar och hur man kan älska någon så mycket som man inte ens vet vem det är egentligen.

Alla mår väldigt bra här hemma, vi har fått en väldigt bra start med en snäll och trött bebis. Vi får väl se om vi har tur hela vägen eller om den är övergående 😉 Vi delar på allt ansvar väldigt mycket och hjälps åt med allt så både vi och hon ska känna oss trygga med våra nya liv. Jimmy som var så rädd för blöjbytena med kiss o bajs och äckel upptäckte att det var ju ingenting! Han kommer bli en toppen pappa och jag bör nog tillägga att jag inte sa ett endaste skällsord, jag svor inte åt honom, jag sa inte att jag ska aldrig mer föda barn, inget fult under hela förlossningen. Jag tycker det är ett väldigt opassande tillfälle att vara arga på varandra och ingenting hade gått bättre för att jag var elak… jag höll fortfarande fast vid att jag vill ha två barn direkt efter förlossningen även om jag känt känslan av att dö en smula många gånger om! Sex därimot… det kan ju kanske vänta en stund.

Babianröv hej hej…!

Nu ska vi till BB på återbesök, förhoppningsvis får jag tid att skriva min ” förlossningsberättelse” sen annars får jag göra det när lillan tillåter nästa gång.

Och ja just det, våran lilla Trollunge heter Tuva-Li. Det är sen länge planerat och det var ingen tvekan om att det var en Tuva-Li som kom till världen.

 

PSX_20160517_120220 IMG_20160514_180713 IMG_20160516_074042 (1)

 

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Förlöst av Jason på Fredag den 13e?

Oh va duktig jag har varit nu för att vara så fruktansvärt högravid som jag är 😀 I så mycket som vecka 42 plus några dagar ( morr ) Klockan är bara 9.00 och jag har duschat, ätit frukost, läst ett kapitel om priskalkyler och varuhantering, tvättat, hängt tvätt, dammsugat och plockat i ordning.

Men inte fick väl jag en endaste liten sketen värk för det! Så nu struntar jag i det här. Jag vet att nästa vecka såhär dags oavsett hur förlossningen tänker starta har vi en liten bebis och jag är inte höggravid längre. Den tanken tröstar det mesta.

Jag har ju allafall fått mycket gjort! Nu ska jag väl fortsätta bland dom här kalkylerna en sväng, repeterar inför ett prov i början av Juni. Ja…det blir så att bebisen får bekanta sig med prov väldigt tidigt i sitt liv men det är lika bra, för så många prov man utsätts för här i livet är de lika bra att börja lite skapligt tänker jag 😉 Men efter det sen tar jag ledigt fram till höst/vinter.

Så nu då…  trodde det var onsdag ända till i morse när jag insåg att det var fredag imorgon redan och fredagen den 13 tillomed. Känner att jag lever ett lite riskabelt spel här nu mellan förlossning och fredag den 13:e jag vill ju gärna inte bli förlöst av Jason Voorhees där inne på sjukhuset. Vilken tur att jag inte tror just på skrock av allt annat tokigt som jag tror på 😉

Här ska ni få se ett riktigt snyggt stilleben i Bohoo-stil. Jag är redo för sommaren :)

IMG_20160512_084130

Och här ska ni få se hur det plötsligt kan se ut om du har ett skadat måndagsexemlpar av en Dvärg pincher. Ganska obehaglig eller hur?

PSX_20160512_084454

Och slutligen… är inte syrener vackra?! Vi bor typ i en stor syrenbuske som snart slår ut fullt i lila och vita blommor.

PSX_20160512_084706

 

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Ringde förlossningen…

Heeej! Näää tyvärr ingen stork har varit hos oss än. Jag var bara tvungen att vara tyst igår, hade haft en dålig natt och varit uppe från 04.00 på grund av värkar och var både trött och på dåligt humör. Hade absolut ingenting att tillägga den dagen :) Nu är vi 8 dagar över och även om jag gått över så länge nu att de nästan kvittar om jag går två till så är det så sjukt frustrerande. Frustrerande för att sammandragningar gått över till värkar, väldigt oregelbunda värkar. Slemproppen sa Good bye i måndags och sen….hände det inget mer. ( Det här med slemproppen, hur vidrigt är inte det? Jag trodde inte vi skulle träffa på varandra faktiskt men nu kan jag inte få den äckliga saken från min näthinna, han kom som en chock! )  Precis när jag fick ett klartecken på att min kropp faktiskt var med och arbetade så tog den ledigt igen. Och här går jag med en vild fot mellan revbenen och någon enstaka värk då och då… ungefär där är vi nu.

Jag ringde förlossningen igår och sa att mina sammandragningar är extrema, magen blir sten och jätte ond vissa gånger. ” Ja men det vore väl jätte bra om de här kunde komma igång av sig själv nu då! ” sa hon glad i hågen. Och ja det kan jag ju verkligen hålla med om för jag vill inte bli igångsatt för att jag har hört att värkarna blir värre och förlossningen kan gå för fort. Man vill ju att de ska gå fort egentligen men inte för fort. Man vill ju hemskt gärna inte spricka från A till B.

” Ta en dusch, äta och vila. Du vet ju inte va du har för natt framför dig! ” 

Visade sig att jag hade en ovanligt skön natt framför mig, ett toabesök…annars brukar hon väl framkalla runt fem kissepauser under natten. Vaknade inte svett, slapp vakna med Jimmys stora flåsade gap mitt i ansiktet så jag nästan håller på att förgås, ingen katt som putsade röven 2 cm från mitt ansikte ( ja vi delar ju kudde ni vet ) och jag vaknade innan Jimmys larm ringde så jag slapp väckas av det. Gick upp 06.00 , döhungrig, tvättade håret i mitt nya Coconut schampo och balsam utan varken sulfater eller parabener och kände hur jag gjorde mig själv och min kliande hårbotten en stor tjänst! :) ( Sulfater kan irritera hårbotten, rekommenderar att ta bort det om du som jag har t.ex psoriasis i hårbotten ) 

Väntans tider, det är ju underbart… 😉

IMG_20160510_100930

Kommentera (0)

Kommentera

stats